Den här inledningen på berättelsen är skriven av författaren Torsten
Bengtsson:
Kapitel 1
Det var en mörk kväll. Ute var
det busväder. Vinden slet i mina kläder, löven virvlade framför mina fötter och
regnet piskade mot ansiktet. Jag var på väg till min kompis som bodde i
ett höghus en bit bort. Nu gick jag genom en park. Bakom mig hördes ett brak.
Jag vände mig om. Ett träd hade fallit över stigen. Jag kände hjärtat slå hårt
i brösten. När som helst kunde nästa träd falla. Jag började springa. Jag ville
bort från parken, träden och stormen.
Till slut såg jag huset. Det
var tio vångar högt. Jag öppnade ytterdörren, klev in i trappan och kände den
sköna inomhusvärmen. Där inne tystnade äntligen stormen. Jag stod stilla ett
par sekunder för att hämta andan. Det droppade från håret. Jag var genomblöt.
En bit bort såg jag hissen.
Jag gick förbi en barnvagn och en cykel utan framhjul. Inne i hissen hade någon
klottrat på väggarna. På golvet låg en hopknycklad burk bredvid en gammal fimp.
Jag tryckte på knappen med nummer tio. Min kompis bodde på den översta
våningen. Hissen startade med ett ryck. Den började långsamt med en viss klagan
röra sig uppåt. Mellan våning fyra och fem hände det. Hissen stannade. Lampan i
taket slocknade. Det blev kolsvart. Jag såg ingenting. Rädslan gick som en
elektrisk stöt genom kroppen.
"Ta det lugnt. Det löser
sig" viskade jag för att lugna mig själv.
"Måste tänka"
fortsatte jag.
Då kom jag på det. Jag hade
mobilen i fickan. Med den lyste jag upp hissen. Jag kände på dörren. Den gick
inte att öppna. Då tryckte jag på larm knappen. Men inget hände.
Sedan gjorde jag nästa
upptäckt. Den skrämde mig. Mobilen hade ingen täckning. Det gick inte att ringa
efter hjälp. Hur skulle jag nu komma ut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar