Kapitel 6 Videdalskolan 2B

Jag gick fram till dörren och tog tag i handtaget. Precis när jag skulle öppna dörren så kände jag att det fanns någon bakom mig. Jag vände mig om och längre ner i korridoren stod det en pojke som såg ut att vara i min ålder. Jag sprang mot honom och ju närmare jag kom insåg jag att det var min kompis som jag skulle besöka. Jag kramade honom hårt och attackerade honom med frågor, men han sa ingenting. Han bara stod helt stilla och stirrade på mig. Jag undrade om han var sur på mig eller vad var det för fel? Jag försökte knuffa till honom och då insåg jag att han var förstenad. Jag började darra av rädsla och paniken växte inom mig. Bakom mig hörde jag ett obehagligt och skrämande skratt som kom närmare och närmare och närmare…

Jag samlade alla krafter jag hade kvar och allt mod och jag vände mig om. Där kom hon, den elaka och fruktansvärda Svarta Madam, men vänta… Bakom henne såg jag ett vitt ljus som närmade sig både mig och Svarta Madam. Det vita ljuset lugnade mig på något sätt och gav mig hopp. Det vita ljuset visade sig vara vita Madam och bredvid henne fanns gastarna, hennes trogna snälla spöken.

Slagsmål bröt ut. Vita Madam hoppade på Svarta Madam. Jag sprang fram emot dem och just när jag skulle ta tag i Svarta Madam kom ett stort magimoln och jag kunde inte se någonting. När röken gått bort såg jag ett svart märke där Svarta Madam hade stått och hon var borta. Vita Madam kom fram och jag gav henne världens längsta kram. Sen gick hon fram till min vän och förvandlade honom till en pojke igen. Sen försvann vita Madam.

Nu kom det där ljudet igen. Den här gången blev ljudet högre och högre och jag upptäckte att ljudet kom från dörren längst ner i hallen. Jag tog tag i min kompis och tillsammans gick vi mot dörren. När jag kom närmare dörren hörde jag även röster. De rösterna som i början hade skrämt mig lät nu bekanta. En av rösterna var min mammas. Jag tog återigen tag i dörrhandtaget och nu öppnade jag dörren. Ett starkt ljus bländade mig och när jag försökte öppna ögonen kände jag helt plötsligt hur någon tog tag i mig och började skaka mig.

Jag öppnar ögonen och där står hon…min mamma. Hon ger mig en puss och frågar hur det är med mig. Hon säger till mig att gå och tvätta av mig, då jag var alldeles svettig, och sedan komma till matbordet och äta frukost. Vid frukost bordet berättar jag om min dröm och hon tröstar mig och säger att hon har en överraskning.

Det ringer på dörren och när jag öppnar står min kompis utanför. Jag blir så glad att se honom att jag råkar putta omkull honom när jag ska krama honom. Resten av dagen tillbringade jag med min kompis och vi köpte en swagway och åkte på den.

Snipp snapp snut så var denna skrivarstafetten slut J

Kapitel 5 (Risebergaskolan 2B)

Jag förstod inte. Hur kunde min telefon ringa nu?! Batteriet i telefonen hade ju tagit slut när jag var i fast i hissen… Jag tänkte inte mer på det utan svarade snabbt i telefonen samtidigt som det andra ljudet fortsatte att ringa någonstans i källaren.

Så orolig mamma måste ha varit… Jag tog upp telefonen och tryckte snabbt på den gröna svarsknappen.

”Mamma”, säger jag med darrande röst.

Jag får inget svar.

 ”Mamma”, säger jag igen. Denna gång med ännu mer rädsla i rösten.

”Hallå”, säger någon i luren. Jag hör direkt att det inte är min mamma.

 ”Vem är detta”, säger jag, men jag vet redan vem det är.

 ”Var är min mamma?”.

Svarta Madame skrattar elakt i luren, ”ha ha ha ha ha…..”. Sedan bryts samtalet.

Jag känner hur tårarna bränner i ögonen. Hur kunde Svarta Madame hitta min mamma, var är min mamma? Paniken börjar växa inom mig och jag börjar springa runt i källaren, jag letar efter en utväg. Jag måste hitta min mamma, men jag kan inte koncentrera mig. Det andra ljudet i källaren stör mig. Vad är det för ljud? Det måste sluta…

Plötsligt är det någon som bankar hårt och bestämt på dörren. Den dörr som tidigare var mitt sista hopp ut till friheten. Jag stannar upp och lyssnar. Jag hör mörka röster och blir livrädd. Vem är det nu? Hur ska jag komma ut igen? Hur ska jag hitta min mamma?

Skrivarstafetten avsnitt 4 Risebergaskolan 2A

Skrivarstafetten avsnitt 4 Risebergaskolan 2A

 

….en zombiehund. Den började jaga mig. Zombiehunden var otroligt snabb och trots att jag sprang så snabbt jag kunde åt andra hållet, hann den snart ikapp mig. Jag hörde gläfsande ljud och kände att mitt byxben fastnat i något som visade sig vara hundens vassa käkar. Den slet och drog i mitt byxben, jag drog tillbaka men kom inte loss. Nu var jag så rädd att jag skrek rakt ut! – Snälla någon, hjälp!!!

Ingen verkade höra mig. Zombiehunden stirrade på mig med sina blodröda ögon. Hans käkar lät som svärden i fäktning. Med ett ryck så kastades jag baklänges! Mitt byxben var avslitet och hängde och slängde i zombiehundens gap. Precis när jag trodde att det var kört för mig så svalde zombiehunden ner mitt byxben. Vad skulle hända nu? Jag höll andan. Zombiehunden stirrade åter på mig och såg ut att gå till attack. Men då hände något, han började hosta och harkla sig. Pladask så föll han död ner!

Mitt byxben hade fastnat i hans hals och kvävt honom. Jag hade bara en tanke i huvudet, jag måste ut snabbt! Mina ben var skakiga men jag sprang så fort jag kunde. Efter en stund hamnade jag i ett mörkt, läskigt rum. Något andades mig i nacken. Det var den människoliknande varelsen Svarta Madam. Hon spottade och fräste, band fast mig med världens starkaste rep, samtidigt som hon svor en förbannelse över mig. Därefter smällde hon igen dörren. Jag kände att jag blev sjuk och började kräkas. Plötsligt hör jag en ringsignal! Jag får loss handen och når mobilen i fickan. Det är mamma som ringer. Så hörs ännu en signal, är det min väckarklocka?